One sweet mango

Både jag och S har blivit lite besatta av att inhandla erbjudanden från Groupon och LivingSocial, två webbsidor som erbjuder restaurangbesök och liknande till halva priset. Det är inte endast bra för att man kan äta ute biligare, utan för att man också upptäcker ställen man annars aldrig skulle gå till. Igår testade vi en karibisk restaurang i Brooklyn. Vi var de enda två vita personerna där inne, men det kändes inte som att någon brydde sig om det. Alla var lika välkomna. Maten vi beställde bestod av BBQ chicken, Jerk chicken, friterad havskatt, friterad banan, mac and cheese och spinat. Vinet bjöd de på. Eftersom de inte hade tillstånd att sälja alkohol, fick de ge bort drycken gratis istället. Precis när vi började äta startade kvällens open mic. En liten mörk söt tjej ställde sig bakom micen, synligen nervös. Det tog ett tag innan hon började prata, men när hon väl gjorde det var det som att orden svävade ut ur hennes mun. Hon pratade om sin mamma som en gång i tiden kommit till det här landet och burit med sig en söt mango i fickan. Hon älskade denna mango, men polisen tog den ifrån henne, vilket sårade henne djupt. Den söta mangon påminde henne om det söta i att leva i fattigdom. Under kvällen var det huvudsakliga ämnet i folks dikter just fattigdom. Ett undantag var en liten man som ställde sig bakom micen och började läsa upp en extremt sexuell dikt. Alla på restaurangen vände och vred på sig och det hördes ett ständigt myller av fnitter när han noggrant beskrev vad han ville göra med sin tunga. Strax innan vi gick uppträdde en kille som sjöng John Legends "Everybody Knows". Han var minst lika duktig som Legend själv.
När vi satt på tåget på väg tillbaka till Manhattan så kändes det som vi lämnade en helt annan värld. Så mycket olika människor, så många olika liv och kulturer jag är omringad av som jag inte känner till.