Lägenhetstitt imorgon

Imorgon ska vi iväg och titta på ett rum i en två-bäddslägenhet. Jag vet inte riktigt hur läget ser ut, om vi får stanna kvar här i April eller inte, men det skadar ju inte att vara förberedd, om vi måste flytta ut. Helst av allt skulle jag vilja slippa dela lägenhet med någon men vi får se. Läget är sjukt bra, ligger nära Central Park, MoMa, Trump Towers och New York Public Library. Tydligen så finns det en dörrman i byggnaden, då vet man att det är någorlunda lyxigt. Men vi får se hur det går, ska bli kul att se en lägenhet på Manhattan i alla fall.
 Måste ta och fixa mig ett jobb också, den lilla detaljen. Jag hoppas verkligen att något dyker upp snart, så att jag kan styra mina steg mot alla klädaffärer denna stad erbjuder :)

Cookiemonster Cupcake

Började dagen med att gå och handla matvaror på A&P och jag var tvungen att köpa mig denna fina bakelse. Tyvärr så såg den godare ut än vad den smakade och jag fick lite ont i magen efter jag slukat den.

But I still do love you Cookiemonster Cupcake.

Och så kom det mer snö.

I början av veckan trodde jag att våren så sakta skulle infinna sig här. I måndags när vi vandrade runt på Manhattan stannade vi till i Washington Square Park. Trots att det var otroligt grått var snön som gott som borta och man kunde till och med höra det ljuva ljudet av fågelkvitter. Jag blev snabbt upptagen av att fotografera de söta små ekorrarna som sprang runt som galningar.

 Denna ekorre hittade sig en nöt att mumsa på.  

Ser ni ekorren mitt i allt det gråa?

New-York-ekorrar är inte att leka med. Jag kände mig nästan lite hotad när ekorren ställde sig upp en halv meter framför mig med ett kroppsspråk som visade att han ville bråka med mig. Om ekorrar skulle kunna prata så sa han definitivt "What do you want?" till mig på sin utmärkta New York-dialekt. 

Anywho, ack så fel jag hade när jag naivt trodde att det skulle bli vår snart. I onsdags utropade medierna "Varning! Snöstorm på väg" och mycket riktigt kom snön in den natten.

Snön på vår gata.

 

Under det kalla vita gömde det sig en bil. 

Det blev att trösta sig med Dunkin Donuts. Den tråkiga till vänster är min. Jag vet inte vad det är, men varje gång jag är inne på DD och snällt säger att jag vill ha en donut med sprinkles så får jag alltid en utan. Jag förstår inte vad det är, är det min irländska dialekt som är så stark att de inte ens förstår mig när jag säger ordet sprinkles? Jag måste definitivt lära mig att prata högre och mer nasalt så att jobbarna på DD förstår mig. En donut utan sprinkles är liksom som en... jag vet inte, bagel utan creme cheese? Det blir inte lika gott.

La vita è bella

Såg den italienska filmen "Life Is Beautiful", eller "La vita è bella". Hade inga särskilda förväntningar men jag måste säga att det var riktigt fin film. Framför allt blev jag ännu mer kär i det italienska språket, om det nu är möjligt. Huvudkaraktären Guido förförde sin blivande hustru Dora genom att utropa "Buon giorno, Principessa!". Vem skulle inte falla för den repliken? Dessutom är pojken i filmen den sötaste någonsin, med sina bruna stora ögon och lilla hatt. Om jag någonsin får barn vill jag ha en pojke som Giosué.

Battery Park

Edward på 7 Eleven

Kaffe är en dryck som dricks i rikliga mängder i det här landet. Det finns mycket gott kaffe här, dock är det väldigt mycket svagare än vad man är van vid i Sverige. Låt mig uttrycka det såhär, jag dricker en kopp kaffe av denna storleken och mår fortfarande helt okej efteråt.

Tror att jag skulle kunna trycka in mig ett antal Extra Large koppar innan illamåendet skulle infinna sig. Vår lokala kaffehandel är 7 Eleven som ligger endast några minuter hemifrån. Där serveras det en mängd olika kaffesorter som man kan välja bland, smaker som Blueberry, French Vanilla, Hazelnut och Irish Cream är bara några av varianterna. Dessutom får man välja och vraka bland olika kaffeshots om man vill smaksätta kaffet ytterligare. Om man av någon andledning fortfarande inte skulle vara nöjd med sitt kaffe finns det naturligtvis också smaksatt mjölk. Eller varför inte tillsätta lite marshmallows och chokladpulver? You get my point, utbudet är enormt. Dessutom så kostar denna megakopp bara 99 cent. 

Jag blev kär i denna 7 Elevern en av de första dagarna då vi flyttade hit. En gammal man annonserade hur billigt kaffet var medan jag tog för mig, och jag förstod inte om han jobbade där eller om han bara var en crazy old man som inte hade något bättre för sig. I vilket fall så verkade han väldigt sympatisk. Jag vet fortfarande inte vad det är han gör där. Varje gång jag går in affären så är han där och strozar runt, han jobbar inte, går mest runt bara. Mystiskt. En dag satt jag och googlade på 7 Eleven Hoboken (japp, det är sådant jag sysslar med på min fritid), så hittade jag ett foto på min kära gamla vän och mitt hjärta smälte något. Hans namn är Edward. Jag undrar om han blev fastanställd efter detta?

 

Edward Mongon, 51, of Hoboken, was hired to dress like a cup of coffee and promote the new 7-Eleven at Washington and Fifth streets in Hoboken.

Hoboken Train Terminal

Who's jealous of the sweetmeat in my freezer?

Art in our apartment

Laundromat times

Idag upplevde jag för första gången hur det är att gå till en laundromat och tvätta. Det var mindre kul men nu är det gjort! Vi släpade all vår smutstvätt och i väntan på tvätten slukade jag mig en Sprinkle it with love-donut på Dunkin Donuts (donut med chokladfrosting fylld med små rosa och röda hjärtan på, don't you love it?) . När vi väl skulle gå hem med tvätten insåg vi att de smutsiga lakanen var glömda hemma. Så jag fick gå tillbaka till tvätteriet och vänta ytterligare en timma, tog med mig min bok och satte och mig och läste. De flesta här verkar lämna in sina kläder på ett tvätteri så att någon annan tvättar dem åt dom. Det är inte aktuellt för mig. Hur kul är det att lämna in sina gamla underkläder till en total främling? Men nu är det gjort, kan hända att det går någon vecka eller två innan jag tar mig dit igen...

Your happiness lies right under your eyes

 

Har blivit förälskad i denna fransk-amerikanska sångerska, Madeleine Peyroux. Hennes musik ger en perfekt känsla när jag sitter och tittar på mina svartvita foton från staden.

Around the park

Jag gillar tjejen brevid mig i vit mössa.

På promenad i Central Park

 
















När jag hör ljudet av saxofonmusik och vandrar runt i Central Park inbillar jag att jag befinner mig i Sex and the city. Oh how I love it...

Urk.

Var och såg "Valentines Day" igår, jag mutade Sebastian med middag så att han skulle följa med mig. Urk säger jag bara. Listan kan göras lång på alla kända skådespelare i filmen men det är nog det enda som har gjort så att filmen blivit populär. Jag är inte den som brukar klaga på romantiska amerikanska mainstreamfilmer men denna fick mig faktiskt att vända och vrida på mig när jag satt i biosalongen. Pinsamt sötsliskig och klichéaktig. Till och med jag kunde räkna ut från första början exakt vad som skulle hända i slutet av filmen (jag är inte så grym på det i vanliga fall).
Jag förväntade mig en film i stil med Love Actually, men i denna filmen lyckades man inte lära känna någon av karaktärerna, inte för att jag är säker på att jag skulle vilja göra det heller. Den man såg mest av var Ashton Kutcher som en mesig florist, en roll som han inte riktigt kan pull off. Det var också överdrivet uppenbart hur de forcerat tryckte in ett homosexuell relation och lite mörkhyade människor här och där, för att inte lämna någon utanför. Och Jessica Biels klichéartade roll av en chokladätande bitter kvinna som hatar Valentines Day, ja listan kan göras lång på saker jag störde mig på. Slutligen, vem bryr sig om Alla Hjärtans Dag så mycket så att man skulle anordna en fest varje år med temat "I hate Valentines Day"?

Longing for spring.

Har kännt mig smått nere idag men mår mycket bättre tack vare att jag har den bästa systern i världen som alltid lyckas få mig gladare. Snön har fallit hela dagen, jag längtar efter ljusare dagar och att våren ska börja blomma.

Sunday brunch

Just hemkommen från söndagsbrunch. Vi vaktar Jen och Adams hundar i helgen eftersom de är borta på en romantisk weekend i Vermont. Som tack fick vi ett presentkort för att gå ut och käka på ett ställe nära dem. Vi valde att göra det till en söndagsbrunch, testade kycklingvingar och Philly Cheese Steak. Gott! Fanns alldeles för mycket att välja på dock. Paret brevid oss beställde pannkakor med en massa frukt och lämnade hälften bakom sig. Blir sur när jag ser sådant, jag suktade efter deras rester. Vill inte verka som en snåljåp men fattar inte riktigt grejen med att gå ut och äta brunch för att lämna hälften av maten. Särskilt inte när det gäller chocolate chip pancakes med fruktsallad, såg sjukt gott ut. Solen skiner idag igen, önskar bara att temperaturen ville stiga något.

I love the view.

Trots den fina cupcaken vaknade jag lite på fel sida, gick upp och skrev en artikel och gick sedan och lade mig en stund igen. Kände mig smått groggy när jag återigen vaknade vid två. Men, det löstes med hjälp av en promenad i det soliga vädret, hur kan man fortsätta vara på dåligt humör när man välkomnas av denna utsikten?

Cupcake dreams

 

 Denna godbiten överraskade S mig med imorse, det var ingen dålig frukost måste jag säga :) Jag skulle kunna leva på vanilla frosting. 

Carrie on.

Betty Boop is on my debit card!

Jag har hört en hel del negativt om Bank of America, men jag kunde inte motstå att skaffa mig ett bankkort genom banken, när självaste Betty Boop befinner sig på mitt kort!

Our street.

Snön på vår gata. Folk skottade som fasen utanför sina hus,  allt för att förebygga att någon skulle halka och sue!

Snowday

Middagen hos hyresvärden var väldigt trevlig, hans fru Berta hade lagat färsk fisk med vitlökspotatis och en massa goda grönsaker och rött vin till det. Både Carlos och Berta var väldigt trevliga, de verkar vara extremt världsvana och utbildade. Han jobbar som arkitekt för Unicef och ska antagligen flyga ned till Haiti för att hjälpa till där. Hon jobbar på ett konstgalleri på Manhattan. Deras lägenhet var prydd med anti-Bush affischer, de är inte typiskt amerikanska om man säger.
Igår var vi och drack öl och spelade biljard med Adam och Jenny, var trevligt det med. Under natten kom det in en snöstorm och idag är det "snowday", så en massa människor är lediga från jobbet. Det är ganska mycket snö, jag verkar inte kunna komma undan det vita vädret, vart jag än reser. 

Times Square.

 Jag på Times Square igår.

Kämpar på!

Saker går lite halvlångsamt för mig just nu, jobbsökningar lämnas in men min telefon är tyst som bara den. Det är väl bara att bita ihop och fortsätta försöka, någonting måste ju dyka upp någon dag. Bättre har det gått för S, han fick idag praktik/jobb på ett företag som marknadsför resor och turism. Lågavlönat men riktigt bra då det ligger på Madison Avenue, huvudgatan för reklambyråer. Kanske kan leda till framtida jobb vilket alltid är positivt! Så jag är glad för honom men som sagt, lite uppgiven själv. Har ju än så länge bara 25 timmar i månaden som frilans, det kommer man inte så långt på. Men, bara att fortsätta söka.
Sökte jobb bland annat på American Apparel idag, de letar efter folk för en inventering. I affären ville de tillsammans med mitt cv även ha ett foto på mig, ett helkroppsfoto och en närbild. Konstig grej, som att det spelar någon roll hur man ser ut under en inventering.
Vi ska strax iväg på middag hos hyresvärden, han bjöd in oss igår, gulligt! Vi får behålla lägenheten till slutet av Mars i alla fall, sedan kan det hända att vi inte får bo här mer :( Kanske kan vi fjäska in oss lite ikväll och förhoppningsvis få behålla den lite längre! Jag trivs ju väldigt bra med undantaget av den ständiga lukten av gas i lägenheten.

New Jersey

Utsikten över New Jersey är heller inte så illa.

Där jag är just nu.

Det är alltså i Hoboken jag befinner mig just nu. Tio minuter med tåget till södra Manhattan och där man kan hitta den underbara utsikten över ön.

Hoboken Art

Hemma hos Carrie

66 Perry Street - Närmare känt som Carries hem

I ett försök att bli statist...

Igår fick jag lära mig den hårda vägen, att bli statist på Gossip Girl inte är så enkelt som det verkar. Saken den är, att för de flesta statistroller så måste man gå igenom ett agentur, vilket oftast kostar pengar. Kan väl vara värt en investering om det inte är allt för dyrt, men man vill ju då också vara garanterad att man får något. Igår var vi i alla fall på en agentur för att bara kolla läget. Det var jag, S och några till. Agenten på firman tog in oss på sitt kontor och skröt om hur många människor han hade gjort till kändisar och hur mycket de hade tjänat. Som att vi som satt där var ute efter att bli kända mångmiljonärer (mycket möjligt att folk kommer dit i hopp om att hamna i Hollywood, men jag befinner mig inte riktigt på den nivån). Efter det var det one-on-one intervjuer med honom och han körde samma visa till mig som han förmodligen gjorde till alla: du är precis vad vi letar efter, du kommer att passa perfekt. Till den lilla kostnaden av 100 dollar. Jag blev lätt upprörd när han påpekade för mig att jag skulle passa perfekt, eftersom jag är lång, snygg och sexig. När han yttrade orden jag tycker att du är sexig ville jag bara spy på honom, men jag lyckades fly innan det. Besviken var jag efteråt, dels för att naiva lilla jag insåg att det kanske inte är så lätt att bli statist i någon stor tv-serie i New York, men också över hur sliskig den där mannen var. Jag borde väl ha anat när jag såg ett foto på honom och två silikonbrudar på kontoret. Ah well, det var värt ett försök i alla fall.

Coffee all day long

Pizza med pasta.

Gott faktiskt!

Landade

Nu är vi äntligen landade i New York. Eller ja, vi landade rättare sagt för fem dagar sedan, men den tar en stund innan man inser att man verkligen är här. Har nog fortfarande inte gjort det. Än så länge trivs jag hur bra som helst. Tiden får utlova om jag fortfarande kommer att känna så här, men jag har en bra känsla. Lägenheten är hur fin som helst, om man tänker på läget och priset på den. Området är mysigt och New York är underbart. Manhattan är nog bäst när man inte är på själva ön dock, utan när man ser staden på avstånd.



Lägenheten är rymlig, mysigast är sovrummet.



Köksgolvet är mindre snyggt.



En finare utsikt kan man väl inte begära?