Oh what a night

Så här spenderar jag mina kvällar nu för tiden. Nån som är avundsjuk? :)

Våran landlord har sagt att vi inte får gå upp på taket, men vi smög upp ändå.

Loving it!

Good Night Manhattan

Just vid den här stunden när jag skriver detta blogginlägg tittar jag ut mot Empire State, det är fantastiskt! Vi fick flytta in lite tidigare, så ikväll blir det sista jag ser innan jag somnar the Chrysler utanför sovrumsfönstret. Stället är riktigt skitigt just nu, jag hittade en använd kondom vid sängen, som en fin inflyttningspresent. Så imorgon blir det storstädning, både i lägenheten i Hoboken och här. Trots att jag bara bott här i typ en timma så känns det helt annorlunda att faktiskt bo på Manhattan. Vi blev välkomnade av en kille som stod och pissade utanför våran ytterdörr och lukten av hasch i hallen tog mig tillbaka till långa promenader i Grekland, en blandning av en växt och svett. Men jag älskar det, längtar tills vi har fått städat upp här och gjort det till våran egna lilla lya. Tror att jag kommer sova gott med alla statsljus utanför mitt fönster.

En bild av kass kvalitet, ville bara visa vad jag tittar på från mitt fönster just nu :)

My first pair(s) of Crocs

Har jobbat två dagar nu och än så länge trivs jag. Jag tror att det är runt 40 nyanställda så man är inte den enda som är ny, vilket är väldigt skönt. Affären i SoHo ska öppnas den 7 maj så innan dess ska jag jobba i två andra Crocs-affärer. Tydligen ska den nya affären ligga brevid Chanel och Louise Vuitton, inte illa! Första dagen fick jag mig ett par rosa urfula Crocs som jag strozade runt i.

Idag fick jag som tur var byta ut mina rosa skor mot ett lite mer diskreta Crocs. Två sekunder efter att jag tagit på mig dessa ballerinaskor kom en kvinna fram till mig och frågade vart de fanns i affären. Snacka om bra marknadsföring.

A rainy end of the week

Det är en riktig söndag idag, jag gick upp en stund för att skriva artiklar men nu är jag tillbaka i sängen och myser med kaffe och kanelbulle. Regnet faller därute så det är skönt att bara slappa (och göra lite skrivjobb). Det känns som lugnet före stormen, nästa vecka ska jag börja mitt nya jobb, flytta och så har jag även mängder av artiklar att skriva. Ska nog börja packa lite redan ikväll.
Imorgon klockan nio ska jag in till Crocs och börja jobba lite smått, så ska ladda ikväll genom att fortsätta ta det riktigt lugnt.

Pancake heaven

Mitt nyfunna jobb firades med Friday pancakes på Stacks i Hoboken. Inte långt kvar nu tills vi lämnar det här lilla pittoreska stället för Manhattan.

Painter

Jag hade gärna velat göra vad den här mannen gör, stå i Central Park mitt i vårgrönskan och måla all dess skönhet. Så fridfullt det kan vara mitt i en storstad.

Anställd

Jag har varit på typ fem intervjuer den senaste veckan och det gav faktiskt resultat för jag har fått ett jobb! Jag ska sälja dessa not-so-snygga Crocs-skor.

Jag är jätteglad faktiskt, det är en Crocs-butik som öppnas i SoHo i maj som jag ska jobba på, så jag antar att de flesta där kommer att vara nya. Mannen som intervjuade mig ställde mig massvis med frågor, jag försökte bara vara mig själv och han verkade gilla det så det känns bra. Det verkar vara bra villkor, shyssta människor och rätt bra lön så jag känner mig verkligen positiv till det här. Nu är jag verkligen bestämd på att jag ska stanna här, jag älskar den här underbara staden alldeles för mycket för att ge upp.

I Love NY

Den senaste veckan har varit intensiv, då jag haft finbesök av Carro och hennes pappa. Kul att få uppleva staden igen genom deras ögon och inse hur underbart det är här! Vi tog oss till en massa fina platser och hade det väldigt mysigt. Sammanfattar veckan i en drös foton :)

Last night

Manhattanbor

Min tröst idag var en Dunkin Donut i solen och en egen hemmagjord spabehandling. Avocado i ansiktet och håret, en lång dusch och pedikyr. Förhoppningsvis blir det en bättre dag imorgon. Har en massa artiklar att skriva och ta igen eftersom jag inte hunnit eller orkat skriva i veckan.
Trots allt skit med jobbet så är jag ändå glad eftersom vi ska flytta till en lägenhet på Manhattan den första Maj! Vi får se hur länge vi har råd att bo där, men det blir två månader i alla fall, eftersom vi får hyran billigt (för att vara Manhattan) de första två månaderna. S hittade lägenheten genom en irländsk man som äger en pub och massa lägenheter ovanför puben. Eftersom S provjobbat som bartender där kom han in på ämnet att vi letar lägenhet och så nämnde irländaren denna lägenheten. Han har dessutom sänkt priset för den en hel del, för att vara shysst. Lägenheten kan behöva en rejäl uppstädning, men jag älskar den. Den är ganska stor och bäst av allt har den en fantastisk utsikt. Från våra fönster kan vi se både Empire State och Chrysler Building, helt galet. Vi såg utsikten när det var ljust ute men det måste ju vara fantastiskt när mörkret har fallit. Kan inte fatta att vi faktiskt kommer att bo där. Det är den bästa motivationen jag har för att hitta ett jobb just nu.

Pissed

Det har vart en intensiv vecka, därför har jag varit dålig på att uppdatera bloggen. So here we go. Började provjobba förra helgen som receptionist på ett Spa i Chelsea. Jag hade inga höga förväntningar, jag och chefen på spaet kom överens om att jag skulle testa det i en vecka och sen se hur jag trivdes och vad de tycker om mig. Han lovade mig 7 dollar i timman under den första veckan och sen en höjd lön, men tyvärr blev det så att jag jobbade fyra dagar helt gratis istället.. Kände intiutivt från början att jag inte skulle trivas. Tjejerna som jobbar där var ganska hårda och otrevliga ibland. Jag fick lära mig om allt från datasystemet till olika laserbehandlningar som de gör och de förväntade liksom sig att jag skulle känna mig bekväm med allt direkt. Efter typ andra dagen så sa en av tjejerna att hon skulle testa mig, för att se hur mycket jag kommer ihåg om de olika behandlingarna. Jag kände mig inte alls bekväm, men gjorde så gott jag kunde, läste på när jag kom hem, trots att jag var helt slut. Igår hade jag en helt okej dag ändå, jobbade med en tjej som var lite shysstare, efter jobbet gick jag och Sebbe och käkade hamburgare och på kvällen träffade vi Adam för några öl. Det var sommarvärme och riktigt skönt. Men på kvällen när jag kommer hem så ser jag att chefen mejlat mig och han skriver precis det som jag initutivt förväntade mig skulle komma. Att jag inte är tillräckligt duktig för jobbet. Han påpekade att alla tjejena gillar mig och att de alla vill att jag ska lyckas, men att jag lär mig långsamt, att jag är väldigt blyg och osäker med kunderna. Det kändes bara så jäkla typiskt och jag blev riktigt förbannad. Det känns riktigt lågt att tjejerna pratar med honom och sen att jag får höra det genom ett mejl, efter endast några dagar på jobbet. Fattar verkligen inte vad han ville åstadkomma med det, eller hur man kan döma någon så snabbt. Jag gick och lade mig till slut och gick upp på morgonen och skrev ett långt mejl om vad jag tycker. Han har från första början spelat på hela ärlighetsgrejen, att han vill att vi ska vara "honest with each other". Så jag skrev precis vad jag tyckte, för det var vad han frågade om. Skrev att jag inte lär mig långsamt, att jag fortfarande var i träningsfasen och att vissa av tjejerna får mig att prestera mindre bra. Jag lade också till att jag inte förstod vad det här mejlet skulle hjälpa mig och att jag såg det som en utväg för honom att bli kvitt med mig nu, utan att behöva betala mig för timmarna jag jobbat. Tryckte på send-knappen och några minuter efter hade han redan skrivit tillbaks. Jag blev faktiskt riktigt förvånad över hans svar, han skrev att jag har förudmjukat honom genom att säga sakerna jag sa och att han visst alltid varit väldigt positiv och uppmuntrande mot mig och att även mejlet som han skickade var uppmuntrande. Jag vet inte vilken värld han lever i. Dessutom så skrev han med stora bokstäver och utropstecken på en massa ställen, helt oproffsigt. Vi mejlade lite fram och tillbaka och det slutade med att jag typ skrev att jag tyckte att han borde lära sig att skriva på engelska lite bättre. Kanske inte det smidigaste jag gjort i mitt liv, men jag var bara så förbannad. Så, jag har jobbat gratis i fyra dagar och slösat bort värdefull tid, känns kul. Men jag får väl se det som en erfarenhet det också.. Hade ändå inte velat jobba där, kände redan från första dagen att det var ett deprimerande ställe. Tycker det är sjukt hur mycket pengar folk spenderar på olika sorters behandlingar, det är verkligen galet. Rika kvinnor som ständigt känner en nöd att behöva gå till en salong för vaxning, manikyr, pedikyr, cellulitborttagning, botox, kemisk peeling osv. Det äcklar mig. 

Fina våren

Jag har börjat bli lite dålig på att lägga upp foton på bloggen så här kommer lite våriga sådana från stora staden.

Jobbintervjuer hit och dit

Idag var en riktigt fin dag, jag noterar att träden blir grönare för varje dag som går. Dock var jag kanske inte på världens bästa humör. Dagen började halvbra med att jag kom till försent till en jobbintervju, på grund av trafiken på väg in till Manhattan. Intervjun gick helt okej ändå, jobbet är på Saks Fifth Avenue. Låter ganska luxiöst men jobbet verkar väl inte vara sådär svinkul, eftersom det inkluderar att försöka sälja saker till kunder. Det är en underklädsavdelning på Saks och man ska sälja typ spandexliknande underkläder till medelålders kvinnor. Tror inte att det är nånting som jag skulle tycka är kul, men jag försökte låta så käck som möjligt i alla fall och övertyga henne om att jag visst tycker det är jättekul att pracka på kunder saker.
Några timmar efter hade jag en annan intervju på en klädaffär. Jag var lite negativt inställt från början eftersom jag gått förbi affärskkedjan många gånger förut och det är helt enkelt en... ghettoaffär. Jag gick i alla fall dit och det visade sig att jag inte var den enda dom hade bestämt dejt med, det var typ tio andra personer som också var där för att bli intervjuade, alla på samma tidpunkt. Fattar inte hur dom tänkte, jag menar hur svårt är det att bestämma en tid med varje enskild person med säg 15 minuters mellanrum, innan? I alla fall, jag var den andra personen som de intervjuade så jag behövde inte vänta så lång tid innan det var min tur. Intervjuen gick på typ fem minuter och efter det ville han att jag skulle fylla i ett ansökningsformulär. Helkonstigt sätt att lägga upp en intervju på, men jag gjorde det i alla fall och stack fort som fasen efteråt.
Redan när jag var där insåg jag att jag inte ville ha ett jobb i den klädaffären. Och bara för att jag inte ville ha jobbet så ringde de mig typiskt nog på kvällen och sa att de ville ha en andra intervju med mig, samma klädaffär fast en som ligger på ett annat ställe. Fick lite ångest eftersom jag verkligen behöver ett jobb, men jag tror verkligen inte att jag vill ha det jobbet. Först och främst är det sjukt dåligt betalt, 7 till 8 dollar per timme. Men det är inte ens det, jag fick bara så himla dåliga vibbar. De som jobbade var ganska otrevliga och jag tyckte bara att allt var så himla oorganiserat och oproffsigt. När hon ringde upp mig idag sa hon bara "Kom in imorgon klockan halv tio. Du börjar imorgon." Jag: "Du menar alltså att jag har fått jobbet?", hon: "Ja, var där klockan halv tio imorgon. Hejdå". Två minuter senare ringer hon upp mig och säger att jag visst inte har fått jobbet, utan att det bara är en andra intervju imorgon. Jag undrar om det också är en gruppintervju imorgon. I alla fall, när jag bestämde mig för att inte gå imorgon så kände jag en enorm lättnad, så jag är ganska säker på att jag tar rätt beslut.
Jag är riktigt trött på att söka jobb och att gå på intervjuer för okvalificerade jobb, men jag vill verkligen inte ta ett jobb som jag inte alls känner mig bekväm med, det är helt enkelt inte värt det.

The Restaurant

Det var en intressant upplevelse att få vara med på inspelningen av "The Restaurant". Själva programmet verkar vara som en amerikansk version av Gordon Ramsey's The F Word. Det var en galet regnig dag, vi dök upp halvblöta och fick vänta i över en timma innan själva inspelningen började. Våra magar kurrade när vi stod och väntade på att få komma in och äta. När vi väl kom in i studion så var det två olika rum, båda uppbygda så att de såg ut som att de var riktiga restauranger. Så vi valde "restaurangen" som var lite lugnare, en servitör följde oss till vårt bord precis som en riktig restaurang. Jag hade riktigt svårt för att inte skratta i början, kunde inte slappna av eftersom man skulle agera som att man var på en vanlig restaurang, äta och sitta och prata, men den enda skillnaden var att man hade en kamera i ansiktet hälften av tiden. Det löste sig efter en stund, vi blev serverade vin och kunde slappna av lite mer. Maten var god, det var förrätt, huvudrätt och efterrätt, jag var hur mätt som helst efteråt, och lite på örat efter ett antal glas vin. Vi lyckades fly de individuella intervjuerna de ville ha med alla efteråt, jag hade ingen lust att synas på tv med rödvinsläppar. Men det var en riktigt rolig upplevelse, jag älskar allt som har att göra med tv- och filminspelningar. Ska hålla utkik efter programmet också, kan vara kul att se om de fick några snygga, eller mindre snygga närbilder på oss.