Back At One

Sitter och lyssnar på nostalgiska Brian McKnight-låtar och njuter av hans ljuva stämma. Jag har alltid vart en sucker för smörig soulmusik. Målar tånaglarna, dricker grönt te och andas in rökelse. Me Time alltså. Kom just tillbaka från gymmet, har varit duktig och har gått en hel del denna veckan. Känner att jag behöver ta igen lite motion efter att jag gjort uppehåll några veckor. Jag föredrar att gå på olika pass, för jag är inte så duktig på att piska mig själv på springmaskinen och jag är alldeles för osäker för att använda några maskiner som är omgivna av biffiga amerikanska män. För det mesta tycker jag att det är kul att gå på pass, men det finns en del ledare som jag stör mig så enormt på. För mig är en bra träningsledare någon som strålar av naturlig positiv energi och har förstående för personer som inte är atletiska genier. Tough love fungerar alltså inte så bra på mig. Men något som jag noterat är att vad en del ledare gör här är att peppa folk att träna hårdare, genom att uppmuntra dem att de minsann kan få snygga bikinkroppar och mindre fett runt bilringarna om de tränar hårt nog. Innan Halloween fick jag på ett pass höra att vi skulle träna hårt så att vi alla kunde vara snygga i våra sexiga halloweenkostymer. Ledaren idag menade att vi var tvugna att vara snygga inför mars månad. För mig känns det bara så enormt bakåtsträvande och besvikande att de som ska förespråka hälsa och välmående istället uppmuntrar till kroppsfixering.