Denna ekorre hittade sig en nöt att mumsa på.
Ser ni ekorren mitt i allt det gråa?
New-York-ekorrar är inte att leka med. Jag kände mig nästan lite hotad när ekorren ställde sig upp en halv meter framför mig med ett kroppsspråk som visade att han ville bråka med mig. Om ekorrar skulle kunna prata så sa han definitivt "What do you want?" till mig på sin utmärkta New York-dialekt.
Anywho, ack så fel jag hade när jag naivt trodde att det skulle bli vår snart. I onsdags utropade medierna "Varning! Snöstorm på väg" och mycket riktigt kom snön in den natten.
Snön på vår gata.
Under det kalla vita gömde det sig en bil.
Det blev att trösta sig med Dunkin Donuts. Den tråkiga till vänster är min. Jag vet inte vad det är, men varje gång jag är inne på DD och snällt säger att jag vill ha en donut med sprinkles så får jag alltid en utan. Jag förstår inte vad det är, är det min irländska dialekt som är så stark att de inte ens förstår mig när jag säger ordet sprinkles? Jag måste definitivt lära mig att prata högre och mer nasalt så att jobbarna på DD förstår mig. En donut utan sprinkles är liksom som en... jag vet inte, bagel utan creme cheese? Det blir inte lika gott.
Godt är godt :)
ReplyDeleteHaha new york ekorrar är kaxiga. Wouldn´t want to mess with them:P
ReplyDeleteDet var värst- att sådana små söta rackare kan vara så tuffa, gäller det alla levande varelser i The big Apple?
ReplyDeleteKommer du ihåg alla små mini-kaniner i USA under din uppväxt? Både i farföräldrarnas trädgård i Pennsylvania och New Jersey fanns dessa små, vilda kaniner som huskatterna älskade att jaga och la framför porten efter nattens jakt- synd på så gulliga! Alla tiders att du nu ska prata loud&clear på NJ-dialekt- då blir det helt rätt på Dunkin Dounut!